Sesamy träffar Per Schlingmann

Jag har alltid tyckt att det är viktigt att lyssna på sin egen lust, och jag tror att ofta när man gör saker man känner för så blir det också ganska bra. Jag lärde känna Karl Ljung (till vänster i bild) som är kock och har öppnat många restauranger, och jag har upplevt att det finns ett jättestort intresse för läsaren av att vara med “behind the scenes”.

Mat och vin väcker ett enormt intresse hos människor och vi har försökt jobba med den känslomässiga relationen, människans relation till mat, dryck och doft. Vi ville skriva en fiktiv berättelse, inte en kokbok. Från början var idéen att skriva om spänning, men så fort vi började skriva om mat och dryck så gick tempot ner. Så vi fördes in i genren feelgood istället, vilket var väldigt roligt. Att tillåta sig att ge tid för relationer, känslor och matbeskrivningar.

Orsaken var att jag och Karl träffades och pratade om det stora intresset som finns för mat och dryck men att det inte finns så mycket skönlitteratur på ämnet, men massor av kokböcker. Mat i Sverige handlar mycket om kockarna, de är i centrum och själva kreatörerna. Men i vår bok är de stora hjältarna producenterna, vilket vi ville lägga stor vikt vid - producenternas roll. Det var en stor del av researcharbetet, vilket var väldigt betungande (skratt).

Ja, jag har alltid haft ett intresse för mat, men som lekman. Ofta tänker man att maten är allt men maten spelar bara en del. Det är en helhetsupplevelse - det handlar om producenten, miljön och bemötandet vilket jag tycker är intressant att skildra. Det som var mest utmanande i ”Familjen Morelli” var att skriva ur en kvinnas perspektiv, en kvinna som slår sig fram i en manligt dominerad värld. Att komma ifrån “den manliga blicken” och strukturerna som finns var en utmaning för mig.

Jag skapar karaktärer ur fragment hos andra personer, så Stella är ett hopkok av italiensk kultur och den typen av egenskaper och mentalitet man ser hos kvinnliga köksmästare och kockar.

Det är ganska mycket mat i "Den inre cirkeln" också, vilket många kommenterade. Jag vill mena att det är ett sätt att gestalta människor - hur man förhåller sig till mat. Om maten är funktionell eller emotionell. Mat är en väldigt stark gestaltning, alla läsare har en relation till mat.

Det som återkommer i läsarreaktioner är drömmen om Toscana och Italien, vilket är fantastiskt! Vi har två kapitel i boken där Stella och Mario besöker norra Sverige och man får se Norrland med italienska ögon, men med samma kärlek till råvarorna - västerbottensosten och löjrommen. Just det där att betrakta sin egen tillvaro med andras ögon. Vi har en dröm om Toscana, men det finns en dröm om Sverige också, naturen och våra röda stugor.

Jag var väldigt involverad som exekutiv producent, storylineutvecklingen och castingen. Att se sina fiktiva karaktärer som fysiska skådespelare är väldigt surrealistiskt men väldigt roligt. Jag är otroligt imponerad av skådespeleri. Att skriva manus är en helt annan sak än att skriva en bok, så det är väldigt roligt när de två världarna möts.

Det pågår en process om att göra en tv-serie av den, vi har sålt film rätten till en internationell distributör, men jag vet inte exakt när det blir av. Men det är jättespännande och väldigt roligt!

Det finns en romantisk syn på skrivandet, att man ska få ett flow och att allting bara flyter. Det är klart att det händer men för mig handlar skrivandet också om att man måste pressa ibland. För mig finns det tre faser, det första är att jobba fram en storyline. Det andra är att skriva råmanus och det tredje är att redigera. Alla som skriver gillar faserna lite olika, jag tycker att råmanus är det roligaste. För mig är det viktigt att hitta ett lugn och ge sig tid att skriva, stänga av WiFi och fokusera.

Man lever med berättelsen och karaktärerna och de börjar nästan få ett eget liv till slut. De fattar egna beslut och göra annat än man tänkt från början, har på sig andra kläder och så vidare, även om det inte ändrar själva berättelsen i sig.

En person jag fascineras av i flera dimensioner är Astrid Lindgren. Skälet till det i min horisont är att hon lyckades i den tid hon skrev, utan tillgång till internet eller världen i stort hitta på dom här fantastiska karaktärerna och historierna, vilket jag är otroligt imponerad av.

Jag läser mycket facklitteratur just nu och lyssnar mycket på skönlitteratur. Jag försöker lyssna på så mycket politiska thrillers och finansthrillers så mycket jag kan. Anna Tell är en svensk författare och jobbar själv på Säpo som jag lyssnar på. Men det är svårt att peka ut en favoritbok.

Det som fungerar bäst idag är starka berättelser, som andra kan berätta vidare. Och vad gillar vi att berätta om då? Jo, autenticitet och starka personligheter. Jag skulle säga att det är en kombination av att våga vara sig själv och bejaka den originella sidan av sig själv. Det andra är att alltid vara extremt nyfiken. Det är alltid den som tar emot information som bestämmer hur den uppfattas, om den är framgångsrik eller inte.

Exempelvis Anders Tegnell är ett väldigt bra exempel då han är otroligt autentisk och vågar vara sig själv. Autenticitet och personlighet är det som är nyckeln till framgångsrik kommunikation.

Den man vill nå med sin kommunikation befinner sig i sin egen värld med egna referensramar. Ju mer relevant och träffsäker du blir utifrån de människor du vill nå, desto bättre. Mitt råd är att förutsätt inte att andra människor tolkar kommunikation på samma sätt som du själv gör.

Jag är en person som i hög grad jobbar med det jag också tycker är väldigt lustfyllt. Det är en kombination av skrivande, föreläsande, rådgivning och rätt mycket entreprenörskap. Allting hänger ihop på något sätt - berättelser, framtid och att få arbeta med roliga människor. Det återspelar ganska väl vem jag är, jag tycker mycket om att umgås med andra människor och mat och dryck.

Gotland är väldigt viktigt del för mig och jag tycker mycket om att vara där - både i Visby och utanför. Att röra på mig också! Det vore jätteroligt att vandra eller den typen av aktivitet som man kanske inte var lika intresserad av tidigare.

**

Det finns en otroligt stark koppling mellan läsande och lärande. Jag tror att även om vi lever i en värld med en otrolig access till internet och kunskap så är det väldigt viktigt att man har en kontext och en bildning - så att man förstår de grundläggande sambanden. Där tycker jag att litteraturen är väldigt viktig, tillsammans med andra kulturella uttryck som till exempel teater och rörlig film.

När vi människor reflekterar över oss själva och framtiden så gör vi det alltid i ljuset av andras reflektioner och funderingar. Jag tror att det är viktigare än någonsin i en värld som uppfattas snurra allt snabbare och där vi har tillgång till all information. Forskning visar att ju mer man läser desto enklare har man att lära.

Det jag skulle önska av litteraturen är att den gjorde anspråk på att våga ha lite idéer och spekulera om framtiden. När unga spekulerar om framtiden så har de inte så mycket att förhålla sig till, det är klart att i en värld som är väldigt svårförutsägbar är det enda man vet att man kommer ha fel någonstans. Jag önskar att det skulle växa fram en genre, typ “social fiction” där vi inte bara jobbar med dystopier utan med framtidsbilder som man kan förhålla sig till.

Min och Kjell A. Nordströms uppföljare till Urban Express och Corona Express heter Momentum riktar sig till alla som vill förstå hur denna trio av kriser för alltid håller på att förändra såväl våra samhällen och företag som oss själva. Boken släpps i slutet av augusti i år av Volante förlag.

Fotograf: Danger Österlin